petraunne

Igår kväll fick jag åka in med Miranda till jouren på Motala lasarett. Hon låg och vred sig som en mask på sängen och skrek i högan sky för att hon hade så ont på sidan bak på ryggen strax nedanför revbenen (dvs där det sitter en njure). Hon hade ont i magen natten till torsdag och då trodde vi att hon hade gaser i tarmarna, för det släppte sen. I fredags hade hon tydligen lite ont hela dagen (utan att säga något) och i går också, som ökade på och blev värre under kvällen. Jag oroade mig mest för ännu en gång med lunginflammation, eftersom hon också verkade ha svårt att dra djupa andetag. Sänkan var dock under 8, men hon hade feber och sen visade det sig att hon hade vita blodkroppar i urinen. Så, hon lider av njurbäckeninflammation, övre urinvägsinfektion. Hon andas dåligt då lungorna trycker på njuren som är öm just nu.
Fick med mig penicillin och smärtlindrande medicin hem och nu hoppas vi att hon blir bättre. Hon är trött och gnällig. Dock tror jag inte hon har så mycket feber idag (om ens någon), men vi stannar nog hemma imorgon i alla fall. Hon behöver vila.

Kan passa på att visa upp två layouter jag gjort under de senaste dagarna. Den första påbörjade jag redan under LinköpingScrap-träffen i början på september, men inte lyckats få klar förrän nu.

Jag fattar inte var veckorna tar vägen. Det känns som att det bara är måndag och fredag hela tiden. Puh. Och snart är det jul.... ;)
Sitter på jobbet, jag har rast och gömmer mig undan resten av arbetslaget en liten stund. Känner att jag har behov av att bara vara mig själv en stund, att tänka mina egna tankar. Mitt liv pockar på, så att säga. Känner ni så ibland? Att ni har ett behov av att vara er själva, få tänka det ni vill tänka (utan influenser). Krav från jobbet gör ju att jag är en viss typ av människa på jobbet och visst är det jag själv, men det känns som att man inte får lov att tänka det man helst vill tänka. Jag skulle ju vilja, om jag fick välja, att bara tänka på böcker, film, scrapbooking och mina barn hela tiden, men på jobbet sopas de tankarna under mattan och jag känner mig som en halv Petra. Eller nått. Egentligen får jag nog inte fram exakt hur jag menar här, men men.... Ni kanske är klokare än jag och förstår vad jag menar.
Och inte blir det bättre av att Andrea var ledsen när jag lämnade henne i morse. Hon var inte ledsen för att jag lämnade henne, utan för att hon vet att hon kommer att bli sist kvar på dagis idag. Fan, jag skulle ha gift mig med en snorrik karl, så jag inte hade behövt jobba. Lyxhustru och hemmafru, det hade passat mig! hihi

Det är flera dagar sen jag läste ut den sista boken i Twilight-sagan. Mer eller mindre förkrossad.... Tills jag kom på ett underbart faktum: att det ju är filmatiserat! Första filmen är just nu på väg hem till mig och jag ser fram emot de allihop. Det var länge sen jag blev så tagen av någonting jag läst. Vill inte förlora känslan än på ett tag och ser fram emot att kunna leva med Edward och Bella i bild också. Gissar att det blir min nya Dirty Dancing.... ;) (15 gånger på 2 dagar...)

Var tvungen att kasta mig in i att lyssna på Harry Potter, mest för att döva tomheten efter den andra boken. Börjat bok två idag och inser att ljudböcker passar mig väldigt bra! Jag stör mig dock på en del uttalsproblem.... Namn är namn oavsett på vilket språk och jag gillar inte när det försvenskas. När hon dessutom läser förnamnet på svenska och efternamnet på engelska, då blir det ännu värre. Människan som läser upp boken kan aldrig ha sett filmen och vet hur saker och ting ska låta (för det handlar ju om betoning också), till exempel trollformler.

Ledsen över att helgen är slut....redan.... Fattar inte hur fort saker och ting går. Det kan inte vara meningen att man ska jobba så mycket som man gör och vara så otroligt liten del hemma, med det viktigaste vi har: barnen. Jag hinner inte med! Räknade timmar häromdagen. Jag jobbar 29 timmar varje vecka (75%) och eftersom jag är på fritids läggs min arbetstid för att täcka eftermiddagen i första hand. Andrea blir mest gagnad av det och gör 31 timmar på dagis/vecka. Mina två barn som dessutom har skoltid gör 40 timmars veckor.... DET ÄR HELT SJUKT!!!!
Nej, nu blir jag så upprörd, så jag måste sluta.  

Inte mycket kvar att läsa nu i bok nummer 3. Håller på att gå ihjäl av spänning!! Samtidigt som jag vill komma framåt, vill jag absolut inte att den ska ta slut. Serien alltså. Vad ska jag göra sen? Misstänker en mindre depression nästa vecka....hihi
Ska våga mig på att prova ljudböcker för första gången och tänker börja med Harry Potter. Har ju redan lästa alla 7 böckerna, men högt för Miranda. Kommer inte in i en bok på samma sätt när jag läser högt, så jag vill läsa om dem för min egen skull. Eller, lyssna på blir det ju. Ska bli intressant att se om jag kan komma in i den på samma sätt när jag inte läser själv. Just nu är det dock bara Edward och Bella som gäller. Nästan så jag önskar att en vampyr skulle komma insläntrande i mitt liv. :) Huh, jag som egentligen hatar vampyrer. Vad lite kärlek kan göra för inställningen!!! Tur att True Blood går på onsdagarna, så jag får en liten dos av det varje vecka i alla fall. ;)

Hmmm, jag tror jag går in lite för hårt i mitt läsande. Just nu har jag påbörjat andra boken i Twilight-serien. Edward har precis berättat för Bella att han tänker lämna henne och det är så förfärligt att det känns som om jag också blir lämnad! Jag går runt här med en väldigt dyster känsla i kroppen som vägrar släppa. Det var inte kul att behöva lämna boken och åka till jobbet, men nu är jag här och hoppas att dagen ska gå väldigt fort.
Jag behöver en kram!!! Buuuuu ( ;) )