petraunne

Jag fattar inte var veckorna tar vägen. Det känns som att det bara är måndag och fredag hela tiden. Puh. Och snart är det jul.... ;)
Sitter på jobbet, jag har rast och gömmer mig undan resten av arbetslaget en liten stund. Känner att jag har behov av att bara vara mig själv en stund, att tänka mina egna tankar. Mitt liv pockar på, så att säga. Känner ni så ibland? Att ni har ett behov av att vara er själva, få tänka det ni vill tänka (utan influenser). Krav från jobbet gör ju att jag är en viss typ av människa på jobbet och visst är det jag själv, men det känns som att man inte får lov att tänka det man helst vill tänka. Jag skulle ju vilja, om jag fick välja, att bara tänka på böcker, film, scrapbooking och mina barn hela tiden, men på jobbet sopas de tankarna under mattan och jag känner mig som en halv Petra. Eller nått. Egentligen får jag nog inte fram exakt hur jag menar här, men men.... Ni kanske är klokare än jag och förstår vad jag menar.
Och inte blir det bättre av att Andrea var ledsen när jag lämnade henne i morse. Hon var inte ledsen för att jag lämnade henne, utan för att hon vet att hon kommer att bli sist kvar på dagis idag. Fan, jag skulle ha gift mig med en snorrik karl, så jag inte hade behövt jobba. Lyxhustru och hemmafru, det hade passat mig! hihi